Tankar kan vara jätte bra och helt underbara men man kan få dåliga med. Vissa är dåligare än andra. Tricket är att lära sig att leva med dem, tänka "nu kommer dessa tankar igen, okej, så är det". Acceptera att dem är där så att dem inte har en lika stor påverkan på en. Jag tänker inte ljuga, det är riktigt svårt. Väldigt ofta, för mig, så går det inte. Man blir fortfarande lika påverkad. Jag vet inte riktigt hur jag hanterar det, jag har tendenser att dra mig bort, sätta mig i mitt rum, helt ensam. Det kanske inte är det bästa men jag tycker att det är lättare att vara ensam när jag får dessa tankar.
"Du är vidrig", "du förtjänar inte att leva", "du bara förstör", "ingen tycker om dig", "du är ingen och du kommer aldrig bli någon", "din familj förtjänar bättre", "du är fet, äcklig och ful", "ingen kommer någonsin vilja ha dig"
Det är tankar som far runt dygnet runt, vad jag än gör och det är bara ett litet urval. Jag hatar mig själv och förstår inte hur min familj och mina vänner kan tycka om mig, om de ens gör det.
Jag förtjänar inte dem och dem förtjänar någon bättre än mig.
Älskade lillasyster.
SvaraRaderaDen finaste syster man någonsin kan önska sig. Det är så lätt för mig att säga att du inte får tänka så där om dig själv och att jag älskar dig, att vi älskar dig för den du är! För du är underbar och vårat liv utan dig skulle vara tomt..
Men att jag skriver detta gör ju inte att du kommer börja tänka så, det förstår jag... Men jag önskar att jag kunde få styra dina tankar, välja ut de bra och sålla bort de dåliga. Jag önskar att jag kunde få dig att må bra, att jag kunde läka dina sår. Men det är något som måste få ta tid och jag förstår att resan dit kommer att vara lång och svår. Men tillsammans så klarar vi det! Jag hoppas att den här bloggen kan bli vårt sätt att prata med varandra. Vi är ju lika dåliga på att prata i verkligheten båda två...
Jag vill bara igen säga att jag älskar dig så otroligt mycket.
Stor Kram
Malin